Antares Yee hatade möbler som barn – så blev han ändå möbeldesigner

Antares Yee, visionären bakom Sun at Six Möbeldesign Studio i New York City, har en historia som blandar arv, kreativitet och en gnutta ironi. Yee växte upp i den dimmiga strandstaden Santa Cruz i Kalifornien, omgiven av möbler tack vare sin mammas karriär som designer.

Ironiskt nog var det denna ständiga exponering som till en början fick honom att förakta hantverket. Men ödet hade en annan plan. Hans resa från motvilja till passion, underblåst av ett nytt perspektiv från New Yorks designvärld, förvandlade Yee till en framstående person inom möbeldesignvärlden.

Yee delar med sig av sin unika kreativa process, kulturella inspirationskällor och den filosofi som ligger till grund för hans praktiska men ändå tidlösa design.

Hur kom det sig att du bestämde dig för att bli möbeldesigner?

Jag hatade möbler när jag växte upp. Min mamma är möbeldesigner och jag växte i princip upp i ett lager med möbler, lådor, gaffeltruckar och pallbockar. Hon jobbade hela tiden och jag var alltid fast på lagret med min syster, slösade tejp och förstörde packmaterial.

Jag hade hjälpt min mamma här och där och skissat på några mönster för att försöka delta i det hon gjorde, men jag såg i allmänhet möbler som en tråkig handelsvara, som olja eller gas: en konstlös sak som man behövde för att leva.

Det var inte förrän jag arbetade i designbranschen i New York som jag började förstå vad min mamma gjorde på ett kreativt sätt. Jag var hungrig, ambitiös och full av självförtroende och jag ville uttrycka min egen vision, men jag var också trött på digital design och att sitta vid datorn hela dagarna.

Efter att ha arbetat för olika designstudior i New York bestämde jag mig för att designa mina egna möbler. De sålde bra på min första mässa, och sedan fortsatte det att växa och blev en heltidssysselsättning.

Vill du ha mer designinspiration? Anmäl dig till vårt kostnadsfria dagliga nyhetsbrev för de senaste inredningsidéerna, designtipsen och mycket mer!

Hur skulle du beskriva din personliga stil och ditt sätt att designa möbler?

Först skissade jag på massor av koncept snabbt och smutsigt, fick ut så många dåliga idéer som möjligt och strök dem sedan en efter en. Så småningom begränsade jag mig till koncept med potential och började sedan förfina dem.

Som sagt, det är mer punkterad jämvikt än gradualism: en vecka kommer jag att bli inspirerad och utarbeta ett års värde av koncept. Sedan kan en månad passera där jag slår mitt huvud mot väggen dagligen och kommer med inget värdefullt.

Har du någon designinspiration, vare sig det är från din kultur, andra kulturer eller något annat däremellan?

För mycket inspiration är problemet för mig nuförtiden. Det finns inspiration överallt. Du kan passivt konsumera dussintals koncept över hela världen bara genom att scrolla tanklöst i två minuter efter att du vaknat en tisdagsmorgon.

Vissa designers har specifika och smala synvinklar och gräver djupt i den nischen och följer ett motiv som de tycker är intressant.

För min del kan det hända att jag designar något under två veckor i rad som inspireras av helt olika perioder, kulturer och motiv. Det finns alltid ett antal lovande koncept som inte har hittat rätt plats i ett verk eller där jag inte har hittat rätt utförande, och jag brukar hoppa mellan dem.

När det gäller inspiration finns det dock vissa konstanter. Min mamma var starkt influerad av minimalism, enkelhet och funktionalitet, och jag har ärvt en del av det och grävt djupare i de formgivare, kulturer och perioder där det perspektivet är relevant.

Jag tenderar att underdesigna snarare än att överdesigna. Naturens oregelbundenhet – som grenarnas tillväxtmönster och stenarnas slumpmässiga fasettering – har alltid varit en inspirationskälla.

Vilket designprojekt har du gjort som har fastnat hos dig under hela din karriär?

Förmodligen ett av de första jag gjorde redan i mellanstadiet: Min mamma skulle designa bord, och jag satte mig ner med en penna och ett skrivpapper och började tillsammans med henne, och tog fram ett koncept som så småningom såldes hos några stora, exklusiva återförsäljare i USA.

Det var det första evenemanget som bröt designens helighet för mig, tog ner idoler från deras piedestaler och fick mig att inse att människor som driver modemärken etc. bara är vanliga människor som börjar någonstans blygsamt.

Det gav mig självförtroendet att om jag arbetade tillräckligt hårt skulle jag kunna gå ganska långt.

Hur införlivar du designelement från de samhällen du växte upp i i ditt arbete?

Jag tror att många element och inspiration införlivas omedvetet, som att plocka upp din smak från dem runt omkring dig under dina formativa år. Mer specifikt finns det en hel del anti-kinesiska känslor och främlingsfientlighet som har kommit till sin spets under de senaste åren.

En stor del av vad vi strävar efter att göra är att skingra stereotyper, särskilt för ”Made in China”. Medan Japan är känt för sin minimalistiska stil, är Kina historiskt känt för sina invecklade detaljer. Även om många uppskattar till exempel traditionella japanska snickerier, inser folk ofta inte att japanska snickerier härstammar från kinesiska snickerier.

På samma sätt är många berömda skandinaviska stolar från mitten av 1900-talet, som Hans Wegners allestädes närvarande wishbone-stol, uttryckligen hämtade från kinesiska Ming-dynastins design. Ett av Wegners tidigare verk hette faktiskt China Chair och var direkt hämtad från en design från Mingdynastin.

Vårt mål är att visa upp traditionella kinesiska träbearbetningstekniker som har byggts upp under generationer och att visa människor den typ av kvalitetshantverk som har sitt ursprung i Kina.

Vad betyder det för dig att vara AAPI i din bransch?

Det finns en ganska stark gemenskap av asiatiska amerikanska kreatörer, vilket har varit underbart. Särskilt inom möbel- och inredningsbranschen finns det så många likasinnade, vilket har varit fantastiskt att se.

När det gäller de svåra aspekterna av att vara kinesisk-amerikan i den här branschen är jag för rädd för att tala om dem offentligt, men de är verkligen stora för mig.

Vilka är dina favoritmöbler i ditt eget hem?

Ett litet sidobord som min fru har tillverkat av metallrör, röda buntband och flätad plast. Det finns rader av buntband runt metallramen, med svansarna på buntbanden kvar, så att de bildar en slags röd plastfrilla längs omkretsen. Hon ville klippa av svansarna och jag blev så upprörd. De sitter fortfarande kvar, åtminstone för tillfället.

Vad är en sak som du försöker införliva i varje möbel du designar?

Den måste vara praktisk. Även om jag älskar samlardesignvärlden för vad den har gjort för samhället, vill jag att mina möbler ska vara hållbara, bekväma och användbara.

Ryggstödet måste vara bekvämt och sitsens vinkel, oavsett hur mycket jag vill att den ska vara helt platt, kommer alltid att ha en liten lutning.

Vilken möbeldesigntrend är du trött på?

Trendekosystemet inom möbeldesign har blivit detsamma som inom mode: Det fungerar i hyperfart, och nästa trend kannibaliserar den föregående snabbare än någonsin. Innehållet måste vara färskt för att vara relevant, och som ett resultat belönas de som driver kanten av den visuella kulturen, vilket gör trendcyklerna kortare och kortare.

Problemet är att det är opraktiskt och osmakligt att kasta möbler efter säsong. Vill vi verkligen ha snabba möbler på samma sätt som vi vill ha snabbt mode?

Mitt mål är att skapa verk som talar till den samtida visuella kulturen, men som bibehåller de nyckelelement som gör att en design kan stå emot en oändlig rad av trendcykler, tidlöst: bra material, hantverk, enkelhet i elementen och unika, tillfredsställande proportioner.

Var är den bästa plats du någonsin har varit på designmässigt?

Även om det är annorlunda att vara online än att vara i närheten av fysiska människor, utrymmen och samhällen, demokratiserar det tillgången till design på ett oöverträffat sätt.

Du kan se en designers hela hjärna, process och inspirationer offentligt, vilket du inte ens kan se personligen.